”Not knowing who you are is a beautiful source of surprises” är Habalatan Film’s första långfilm. Under 2016 och 2017 belönades den med ”the Best Indie Spirit Award” vid Sydney Indie Film Festival, ”the Best International Feature Film” vid the Polish International Film Festival och ”the Grand Merit Award” vid the Indie FEST Film Awards i San Diego. Den svenska premiären på Bio Roy i Göteborg ägde rum 2018 och blev en succé. Filmen mottog då en överväldigande filmrecension och har sedan recenserats vid ytterligare tre tillfällen. Länkar finner ni längst ner.
I huvudrollerna; Lucas Gren, Suvi Panas och Erik Sterner med flera. Fotograf var Fredrik Lotto och på ljud Gustav Sterner. Regisserad och skriven av mig Karl Sterner Isaksson.
Trailer.
Ni kan nu streama hela filmen på den oberoende streaming siten Illambra för endast 2.99€.
Om filmen: (Citerat från Eric Diedrich filmrecension) I Not Knowing Who You Are Is a Beautiful Source of Surprises får vi bekanta oss med nydumpade Johan (Lucas Gren), som motvilligt skall ut och se världen. Hans vän Marcus har nämligen packat på honom ett tågluffarkort i hopp om att han ska komma över sin hjärtesorg. För att pusha sin kompis ytterligare, har Marcus skickat med honom ett gäng smärre utmaningar han vill ha dagliga telefonrapporter om.
Johans tågluff blir givetvis lika mycket en själslig som geografisk resa. Längs de olika stoppen träffar han flertalet färgstarka karaktärer, som trots att de vid ett första ögonkast kan förefalla lyckade och målmedvetna, delar Johans vilsenhet och dess påhängda ensamhet. Exempelvis har vi wannabe-braten Jonte (Erik Sterner), som ständigt drar till kryddade historier om sina vilda utekvällar och lägenheterna han överväger att investera i. Och den jämnåriga ryska resenären Nadia (Suvi Panas) som taffliga Johan till slut lyckas få kontakt med.
”Not Knowing Who You Are” är något så ovanligt som en tvättäkta svensk independentfilm. Karl Sterner har utöver en bärande biroll i filmen även producerat, regisserat och skrivit den. Dess koncept är givetvis långt ifrån banbrytande, men resultatet är en ovanligt hjärtevärmande feelgood kryddad med humor och små tänkvärda finurligheter.
Förmodligen är det just känslan av att filmen är skapad med så mycket ambition, hjärta och syfte, som får den att sticka ut. Det sprudlar liksom av en skaparglädje. Att Lucas Gren och Suvi Panas funkar så bra ihop gör inte heller saken sämre. Deras möten är realistiska, välskrivna och underhållande. Kort sagt var det länge sedan jag log så mycket under ett biobesök.
På vår Facebook sida och i nyhetsflödet här kan ni läsa om alla händelser och allt nytt om filmen från 2016.
Och här finner ni filmrecensioner och och annan mediarapportering.